idajohanna

Kategori: Resemånad

Hale'iwa Farmer's market, North Shore, Oahu

Resemånad dag 20
Torsdag 14/7

 

Vi startade tidigt för att lämna tillbaka hyrbilen på flygplatsen. Klockan 09:41 flög vi från Maui till Honolulu, Oahu. Hur vi sedan skulle ta oss till vårt AirBnB (ett rum man hyr i någons hem) på North Shore blev lite av ett problem. Vi försökte med 2-3 bussar vid flygplatsen men det blev omöjligt med mitt stora bagage. Det är inte tillåtet att ta med stora väskor på Hawaiis bussar, det visste vi, men ville i alla fall chansa. Istället beställde vi en betydligt dyrare (men snabbare) uber som körde oss hela vägen till vårt boende. Det är visserligen alltid kul att åka uber eftersom man då får chansen att prata med lokalbefolkningen var man än är. 

Strax efter klockan 12 var vi framme vid huset och eftersom incheckningen inte skulle vara förrän klockan 15 fick vi lite tid att döda på egen hand i skuggan, Jag satte mig på trappen för att läsa i min bok och några små ödlor sprang runt mig. Andreas lånade min telefon för att internetdela med sin egen och begav sig ut på en kort pokemonjakt i området (det var då appen var sprillans ny), innan han la sig och läste i en höngmatta i trädgården. Vi turades även om att titta på stranden som låg precis över gatan från huset. Men så till slut kom värden och visade oss rummet och huset, som var litet men fint och nyrenoverat.

 

De hade skrivit ihop ett långt välkomstbrev med listor på aktiviteter, matställen och annat som fanns i området. Det visade sig att vi kunde låna cyklar att ta oss runt med då vi inte hade någon hyrbil. Så när vi kommit i ordning lite på rummet satte vi oss på cyklarna och tog oss en bit norrut längs kusten. Vi hade läst att det skulle finnas en farmers market där på torsdagar och mycket riktigt, vid Waimea valley hittade vi den. Farmers markets är något av det mysigaste jag vet! Det är alltid härlig stämning med flera glada människor. Man kan gå runt och titta och smaka på i princip allt. Vi köpte en himmelskt god cane sugar juice med smak av lemon/lime (efter att ha provsmakat alla varianter såklart). På ett annat ställe köpte vi varsin vårrulle fylld med krabbkött. Efter juicen var vi sugna på att testa ytterligare en, denna gång med smak av passionsfrukt - lite söt - och så köpte vi kvällsmat i form av olika små tacos. Mitt i maten ropade den trevliga mannen vi köpt juicerna av till oss. Han ville visa oss en odla som kom krypandes nerför en bjälke ner till juiceståndet. "Han kommer varje torsdag och hälsar på", sa han. "Jag har en liten mugg med juice redo för honom. Han vill alltid ha samma - passionfruktsjuice". 

Andreas gav honom lite dricks och då frågade han, högt i micken: "Are you on your honeymoon?" Hahaha

På marknaden passade vi också på att köpa med oss lite grönsaker. Ett par avokados, körsbärstomater och en zucchini. Nu kunde vi göra scrambled eggs deluxe. När vi frågade vad kakan "norwegian mochi" var, och förklarade att vi var från Sverige men aldrig hört talas om något liknande tidigare, fick vi den helt gratis för att smaka haha. Men mochi har jag ju testat tidigare runt den lilla glasskulan från Bubbie's när jag var på Hawaii med Klara. Väldigt speciellt med annorlunda konsistens. Ett annat tecken på den goda stämningen och de trevliga, givmilda människorna var när en pojke kom med pengar och skulle köpa lite grönsaker åt sin mamma. Då gav mannen honom lite extra av någon grönsak, av ren godhet. Sånt gör en så glad att se! 

Efter marknaden cyklade vi vidare till matbutiken Foodland för att köpa lite smått och gott vi behövde. När vi äntligen cyklat hem för dagen kunde vi till slut ta ett efterlängtat kvällsdopp i havet vid den lilla stranden precis utanför huset. Därefter satt vi på handduken och såg på solnedgången. Innan läggdags fick vi feeling och såg disneyfilmen "Lilo & Stitch" som ju utspelar sig på Hawaii. Den var så fin att jag grät. Det är inte mycket som berör en som animerade filmer haha!

Stranden mittemot där vi bodde.

(Nästan) solnedgång på Haleakala

Resemånad dag 19
Onsdag 13/7

Det var en hyfsat ohändelserik dag, i alla fall av bilderna att döma. Vi började med att köpa lunchmatsäck på Target och sedan låg vi på stranden Paia Bay tillsammans med några sovande sköldpaddor i ett antal timmar. Till en början var vi ensamma, men efter lunch fylldes det på. Därefter åkte vi till hostellet och tog det lugnt. Vi hade missuppfattat tiden det skulle ta att köra hela vägen upp på Mauis stora vulkan Haleakala, och när vi insåg det fick vi genast jättebråttom. Så pass att vi åkte till McDonald's drive through för att plocka upp middag att äta i bilen på väg mot vulkanen. Vi körde upp en bit, vilket bara det tog lång tid, innan vi bestämde oss för att stanna och vända. Vi hade säkert hunnit upp i tid för solnedgången (som ska vara spektakulär när den går ner genom molnen, och som man sedan jagar på vägen nedför vulkanen), men i brådskan hade vi glömt att fylla upp bensintanken och var rädda att det inte skulle räcka hela vägen upp och tillbaka. Istället stannade vi på en rastplats där vi köpte varsin glass och tittade på utsikten och solnedgången.

Road to Hana 2

Resemånad dag 18
Tisdag 12/7

 

Dagen började tidigt. Redan strax innan klockan två på morgonen för att vara exakt. Vi hade lyckats somna i bilen och sov gott när en polis plötsligt knackade på rutan. Det var en snäll, ung kille som bara ville kolla så att allt var bra med oss. Vi fick stanna kvar på parkeringen och sova vidare så länge det inte kom klagomål från boende i området. 

Eftersom vi ändå var vakna passade jag på att kolla in på antagning.se för att se antagningsbeskedet - och jag kom in! Jag skrev till mamma, som med min tillåtelse redan visste och hade hjälpt mig ställa mig i bostadskö så tidigt som möjligt (min hjälte! Inte det lättaste att göra själv när man är på andra sidan jorden, mitt ute i ingenstans utan täckning på telefonen). Vi sov vidare ett par timmar till och gick sedan upp för att se soluppgången över havet. Därefter satt vi kvar och åt frukost.

Vid 6-tiden påbörjade vi dagens äventyr genom att styra mot Waianapanapa Black Sand Beach (i Pa´iloa bay), vid campingen vi tittat in på kvällen innan, och körde alltså tillbaka samma väg längs Road to Hana som vi kommit dagen innan. Vid den svarta, steniga stranden tog vi oss ett morgondopp. Efter en stund kom ytterligare en familj med samma tanke. Vi badade ända tills vi såg de små blå (giftiga) maneterna som spolats i land och då satte vi snabbt på oss skor och varnade de andra. 

 

 

Därefter styrde vi tillbaka mot Hana. Vi var fast beslutna om att hitta den så kallade Red Sand Beach. Det var inte det lättaste. Vi hade sett skyltar om att butikspersonal inte får lov att ge ut information om var den finns till turister, antagligen på grund av den svåra (möjligtvis farliga) vägen dit. Men Andreas lyckades hitta vägbeskrivning på ett forum online, och med en äldre herres direktioner hittade vi till slut den lilla viken med röd sand, innanför höga klippor. Vägen dit var inte lång, men mycket riktigt klurig att gå på. Första delen var genom skog och andra delen var på smala, branta stigar längs klippväggen. 

Även här var vi ensamma, bortsett från en annan man som hittat dit innan vi. Senare tillkom några fler modiga, men då platsen är lite av en "gömd pärla" var det inte alls mycket folk där under vår vistelse. Vi slappade i ett par timmar och tog oss ett par dopp. Det rullade in rätt höga vågor, men dessa bröts av klippor så att viken skyddades och blev lämplig att bada i. 

 

 Vi fortsatte resan ner mot sista delen av Road to Hana (trots att vi passerat Hana). Där kom vi in i den stora nationalparken Halekeala. Där började vi med att gå en slinga och satte oss för att äta lunch med vattenfall och Seven Sacred Pools som utsikt. Därefter gick vi klart promenaden och började styra tillbaka längs Road to Hana. 

Seven Sacred pools

 

På tillbakavägen hade vi inte lika många stopp eftersom vi redan kollat in det mesta under gårdagen. Längs vägen stannade vi vid ytterligare vattenfall, varav vi köpte bananbröd att fika på som färdkost. Så himla gott och saftigt! När vi senare vid ett tillfälle skulle  stanna vid vägkanten för att släppa förbi bilen bakom lyckades jag pricka in precis rätt ställe, nämligen samma ställe vi köpt den goda juicen på dagen innan som jag hade velat stanna till på. Den här gången testade vi en fantastiskt god smoothie.

 

Garden of Eden är namnet på ett populärt familjeägt ställe längs Road to Hana, som vi hade hört talas om och var anledning till att vi stannade även där. Dock var vi tvugna att betala 15 dollar var för inträdet, vilket vi tyckte var extremt överskattad för utsikter vi matats med längs vägen under två dagar redan. Kanske hade vi uppskattat det mer om vi stannat där dagen innan, innan vi hunnit bli mätta på vyer av fantastisk djungel och vattfall haha. Men Garden of Eden är definitivt något för den blomintresserade! Det var en enormt stor trädgård (snarare en park faktiskt) med flera olika blommor och träd.

 

Road to Hana var FANTASTISKT och någon man absolut INTE får missa om man någon gång befinner sig på Maui! När vi väl checkade in på hostellet igen var vi helt slut. Då tog jag också den mest efterlängtade och behövda duschen i mitt liv! Ni kan ju tänka er hur vi luktade efter två dagar av fartfyllda äventyr med hike i djungel, svett, bad i hav och flodvatten osv... 

 

Road to Hana 1

Resemånad dag 17
Måndagen den 11/7

 

Den här morgonen packade vi in oss i bilen och förberedde oss på en dag fylld med äventyr och upplevelser! Något av det populäraste att göra på Maui är nämligen en roadtrip på Road to Hana vilket är en slingrig väg längst kusten med fantastiska utsikter och massor av ställen att stanna på. 

Första stoppet blev Paia Bay, bara en kvarts bilfärd bort. André och Selina hade tipsat oss om detta ställe, och det var vi så glada att de gjorde! Det var en liten strand, och var antagligen inte så känd för allmänheten eftersom den var helt folktom när vi kom dit. Där låg enorma sköldpaddor som vilade sig i sanden. Eftersom stranden inte låg så långt från hostellet bestämde vi att det var ett ställe vi ville återkomma till en annan dag. 

 

 

Vi fortsatte på Hana highway med flera stopp vid utkiksplatser och vattenfall intill vägen. Vi parkerade bilen och tog oss an en hike vid Twin Falls där vi var tvugna att gå över floder på vägen. Det var en fin hike i djungeln, varav mycket bestod av att gå i vatten, men många andra turister var där och trängdes med oss runt de två vattenfallen. Vi såg några klättra upp ovanpå vattenfallet så vi följde efter. Väl däruppe såg vi stigar, eller snarare fotspår i leran, som vi följde. Vi hade nämligen hört rykten om ett andra vattenfall om man fortsatte en bit till. Vi gick och gick och gick. Alldeles själva på "stigen". Efter närmare en timme mötte vi en liten grupp som nyss lämnat fallet som vi nu börjat höra på avstånd. Det här fallet var inte lika högt som det vi sett tidigare men innehöll mycket vatten ändå. Där satt ett gäng lokala ungdomar på stenar på andra sidan floden och rökte... något. En annan familj hade också hittat dit. Annars var vi ensamma vilket förstås var en stor skillnad från första vattenfallet. Det är ju sånt man vill uppleva! Vi tog oss ett dopp i vattnet och Andreas var modig nog att hoppa från klippan ner i vattnet. Lite vildare blev det sen när ungdomarna tog steget längre och klättrade upp i träden för att hoppa i.  

Första vattenfallet "Twin falls".

Framme vid andra vattenfallet.

Några hoppade i vattnet från träden.

 

Längs vägen fanns flera gulliga stsånd där man kunde köpa färdkost och annat. Vi köpte en juice som de blandade till oss på plats, innehållandes ananas och sugar cane. Fräsch, läskande och supergott! Och till lunch åt vi våra mackor med jordnötssmör (standardmåltid) vid ett bord med amazing lookout. 

Tuppar och höns på Hawaii är som duvor i Malmö. Det finns många och de är överallt!

 

Vägens enda rödljus haha

 

Under sista delen av Road to Hana började det att ösregna och jag fick köra ännu långsammare på de otroligt smala och slingriga vägarna. Det klarnade upp och sen kom vi äntligen fram till Hana. Tanken var att vi skulle stanna på en camping över natten, eftersom vi fått tips om det på ett hostel, men när vi kom fram hade kontoret redan stängt. Dessutom behövde vi uppsöka ett supermarket för vatten och mat innan det blev sent. Så vi åkte och handlade, och sen åt vi middag på en restaurang. Vi tyckte att vi kunde unna oss det efter en lång dag. Med ingen bättre lösning ställde vi bilen på en parkering nära havet, där vi somnade för natten...

Dagen då allting hände

Resemånad dag 16
Söndagen det 10/7

 

Vi började morgonen med att packa ihop våra saker. Andreas stack till en närliggande beachbar med en kille från schweiz för att se fotbollsfinalen i EM. Jag gick dit för att se andra halvlek tillsammans med ett par andra tjejer från hostellet. Innan förlängningen skulle börja skyndade vi oss tillbaka till hostellet för att checka ut och gick sedan tillbaka för att se sista delen av matchen. 

Efter matchen slöt vi upp med två tyskar vi lärt känna, André och Selina, som erbjudit sig ge oss skjuts till en annan del av Maui. Vi lekte tetris med packningen för att försöka klämma in allt inklusive oss själva i den lilla lilla bilen.

Den lilla bilen som skulle få plats med 4 personer och tillhörande väskor. Det gick (nästan)!

Entrén till vårt härliga hostel.

 

Första stoppet blev i Iao Valley State Park där vi hikade i djungel. Lerigt värre! Men så himla kul! Kände mig som ett barn igen med lera upp på benen. Vandringen var otroligt vacker! Det går som vanligt inte att förstå det av bara bilderna nedan, men utsikten var a-m-a-z-i-n-g med ett djup som gjorde att man inte trodde sina ögon. Så grönt! Och lite här och var rann vattenfall. Efter hiken gick vi ner till en flod där vi tänkte skölja av skorna lite, men det var ju lika bra att bara hoppa i då haha. Vattnet var rätt varmt men luktade skumt. Gissa hur skorna - som för övrigt inte torkade på resten av resan - luktade sen? 

På vägen därifrån stannade vi till längs vägen för att köpa en god smoothie som de gjorde på plats med färsk frukt. Det var ett par flickor med sina mor- eller farföräldrar som stod och sålde. Selina och André köpte deras sista bananbröd och då blev de så glada för då var de plötsligt klara för dagen haha!  

Kan skymta havet där borta.

Så leriga som vi var var det lika bra att hoppa i plurret och skölja av sig.

Här stannade vi för att köpa smoothies och bananbröd.

 

Nu trodde vi att dagen började lida mot sitt slut, men icke. Vi körde till flygplatsen för att släppa av Selina, som skulle vidare till Oahu, samtidigt som André skulle lämna tillbaka hyrbilen. Jag och Andreas skulle också passa på att hyra bil. Vårt "avtal" med André var nämligen att om han var snäll och körde oss till den delen av ön så kunde vi köra honom till hostellet vi alla tre skulle bo på efteråt. Att hyra bil blev betydligt dyrare än vi hade tänkt oss.

Vi hade kollat upp några superbra erbjudanden men när vi väl pratade med uthyrarna tillkom det en massa massa kostnader för försäkring och det blev framför allt dyrare för att jag är under 25. Vi gick vidare till ett annat ställe, pratade med en trevlig man och fick hyra en bil för "billiga" 500för 4 dagar istället. Och han bjöd oss på någon extra försäkring så att vi skulle vara totalt täckta, snäll som han var.

Cirka 2 minuter från flygplatsen låg en matbutik dit vi körde för att köpa middag. Därefter skulle vi äntligen köra till hostellet, bara ytterligare några minuter bort. Som vanligt när man kör en ny bil körde jag väldigt försiktigt, säkert och långsamt. Vi rullade sakta på parkeringsplatsen. "Aaah, it's been a long day..." säger jag. Plötsligt börjar en bil precis framför oss att backa ut ur sin parkering. Jag stannar bilen, men för sent, så att bilens framdel blir påbackad. Ett högt ljud och en rejäl buckla. "And it's about to get longer". 

Det här är ett sådant typiskt tilldälle då man borde ha slängt sig på tutan. Det kom jag på först efteråt. Till skillnad från många amerikaner har jag inte den reflexen i mig. Det blev alltså en liten krock på parkeringen, men i väldigt låg hastighet och ingen kom till skada. Fick köra in i närmsta parkeringsrutan och sen gick vi alla ut för att se skadan. Jodå, en rejäl buckla. 20 minuter efter att ha lämnat car rentals på flygplatsen. Gissa om vi var tacksamma för den där extra försäkringen nu?!

Många samtal blev det, både för oss och för den andra kvinnan. Tack och lov var hon väldigt vänlig och ville hjälpa oss så gott hon kunde. Så åkte vi tillbaka till car rentals och fick hyra en likadan bil (utan buckla). Tur vi hade full coverage! 

Äääääntligen kom vi fram och kunde checka in på hostellet. Och jag kunde ääääntligen ta en tablett mot huvudvärken som dunkat sedan vandringen. Vi höll oss i alla fall lugna och glada hela tiden trots allt vi gick igenom. Jag och Andreas tyckte mest syns om André som vi sa "att allt han ville var bara att få skjuts från flygplatsen till hostellet" haha. Stackaren. Tur att han tog det bra. Bara ett annat äventyr!