idajohanna

Lundakarnevalskön i snö och minusgrader

Kl 02.45 ringde klockan och det var dags att gå upp. Matilda och Anna kom till mig kvällen innan och vi lyckades väl slumra ett par timmar. Efter att ha klätt på oss tusen lager och fyllt en stor termos med kaffe, vandrade vi på snöbetäckta gator genom ett tyst Lund hela vägen till Lundagård. Vi som trodde att kön skulle vara för lång vid 03.30 och att vi skulle vara för sent ute för att lyckas knipa en karneveljsbiljett då... Det visade sig att kön ringlade sig från AF-borgen, förbi den stora fontänen, längs Universitetshusets vägg och nedför trappan. Strax därefter tog den slut, och vi kunde placera våra solstolar och ikea-kassar (fyllda med filtar, paraply och mat som skulle kunna räcka för flera dagar). Vilken stämning det var! Olika klungor spelade hög musik, folk hade fortsatt festa sen kvällen innan och ett och annat partytält var uppsatta. Tiden bara flög förbi! Det var lite för kallt för att sitta stilla, för just där vi satt blåste det, men tack vare musiken kunde vi dansa och hålla värmen. Därefter turades vi om att gå runt, nästan oavbrutet, eftersom det värmde upp våra frusna tår.

 

Vi köade i totalt nästan 9 timmar innan klockan slog 12 och folk började strömma in i AF-borgen. När vi reste oss insåg vi att det säkert var dubbelt så många människor framför oss som det hade varit då vi kom mitt i natten, och genast började vi oroa oss för att tillräcklig många skulle ha lyckats tränga sig för att vi skulle bli utan biljett. Väl inne i AF-borgen registerade man sig med ID, blev fotograferad (med röda, väderbitna kinder och håret på ända) och sen kunde man köpa biljetter till Karneveljen. Ja, det fanns massor av biljetter kvar! Därefter var det dags att mingla med de olika sektionerna som karnevalen innebär. Precis när vi gick in i lokalen fick vi höra att det var 500 personer som passerat framför oss, alltså hade vi inte alls behövt oroa oss över biljetterna. Tyvärr var man lite väl trött för att verkligen orka prata med alla och ställa kloka frågor. Jag undrar hur det gick för de som dessutom var fulla, eller hunnit bli bakis? Stegen hem var rätt tunga, men solen hade precis tittat fram och vi var nöjda över att ha klarat oss igenom utmaningen. Inga tår förfrös och vi slapp åka ambulans - rädslor vi haft kvällen innan haha.

 

Jag skulle vilja säga att detta är ett typiskt exempel på hur man faller för grupptrycket - jag som annars känner mig rätt bra på att stå emot haha. Alla jag pratat med hade hypat upp fenomenet kön. Vi kände oss delvis helt galna som gick upp så tidigt för att stå i kö i snö och minusgrader - för att få jobba gratis! Men nu har vi upplevt och överlevt kön och jag hade inte velat vara utan den erfarenheten! Det är liksom en del av hela karnevalskarusellen och vi har verkligen gått all in från början. Nu är jag otroligt spänd på att få veta var jag till slut kommer att hamna. Roligt kommer det att bli, oavsett vad min uppgift blir!

 

 

Tog inte många bilder under natten då det var för mörkt, men fler när ljuset äntligen kom framåt morgonen:

 

 

Johan Glans och David Batra fick stå längst fram i kön ett tag.

 

 

 

Läs mer om kön här:

SVT

Sydsvenskan 1

Sydsvenskan 2

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas