idajohanna

Jag är hemma!

Nu sitter jag här och tänker tillbaka på när jag för exakt 4 veckor sedan påbörjade min långa resa hem från USA. Från Hawaii till San Diego, där jag stannade över natten, och sedan vidare till San Fransisco, Frankfurt och slutligen Köpenhamn där jag landade 2 dagar senare. Jag satt med gråten i halsen då vi började gå ner för landning och jag kunde se Malmö från ovan, och jag visste att min familj väntade på mig nere på marken. 

Den 20:e juli, efter 13 månader i USA, var jag hemma igen! Under slutet av resan kunde jag sitta på Hawaiis otroligt vackra paradisstränder och känna att jag längtade hem. Ju mer resan började liga mot sitt slut, desto mer otålig blev jag över att äntligen komma hem. Det blir ju som man ställer in sig på, och jag var redo.

På Kastrup stod mamma, pappa och Ellen och viftade med svenska och ameriskanska flaggor. Efter kramkalaset satte vi oss i bilen, körde över bron och styrde mot Malmö. Det skulle bli en lugn och mysig familjekväll, fick jag berättat för mig, med grillad mat som jag längtat så efter. Jag blev grundlurad. För när vi svängde in på min lilla gata stod det fullt med bilar och cyklar utanför huset. Då insåg jag att det inte bara ksulle vara min familj hemma utan sprang med tårar in och kramade om mormor, som var den första jag fick syn på. I princip hela släkten var på plats och det blev ett känslofyllt och alldeles underbart möte. All nervositet och spänning släppte och resulterade i massor av tårar. Vad annars kan man förvänta sig med 12 timmars jetlag och med inte mer än 3 timmars sömn påo hela hemresan? Haha. Så småningom kom även Julia förbi, vilket var ytterligare en överraskning! Det var verkligen en såå mysig kväll!

Tiden går så fort. För 4 veckor sedan var jag fortfarande i USA, en plats som nu känns så avlägsen. Mitt äventyr i staterna är över men med mig hem har jag en massa erfarenheter och minnen. Mitt år som helget är något jag skattar högre än något annat. Jag har lärt mig så mycket, inte minst om mig själv.

 

 

 

Varje dag har varit ett äventyr sedan jag kom hem. I början var bara att åka till ICA spänning i vardagen tyckte jag. "Wow, en scanner! Och wow, man packar sina påsar själv!" haha! Jag har sett till att umgås en hel del med släkt och familj, men även med mina saknade vänner här hemma. Det har blivit en hel del städning av rummet (att storrensa i garderoben var ett måste efter ett år av shopping addiction), matlagande i köket (som jag saknat såå!) och mys med mina djur.

Snart är det dags för nästa äventyr, nämligen studentlivet! På Maui fick jag reda på att jag kommit in på mitt förstahandsval, Fysioterapeutprogrammet i Lund, och har sedan dess taggat till rejält på att börja plugga! Det är exakt 2 veckor till skolstart! 

 

Här bjuder jag på några av bilderna som tagits sedan jag kom hem för snart 4 veckor sen:

 

Ett par lyckliga, trötta, rödgråtna bilder.

Den fina skylten som satt på dörren när jag kom hem.

Andra dagen hemma spenderades med familjen på stranden innan middag hos Farmor och Farfar.
Skönt att vara hemma i mitt himmelsblåa Malmö!

Jag och Julia på Lilla Torg.

Spenderade några mysiga dagar i Båstad hos Mormor och Morfar.

Båstads hamn.

Den här filuren saknade jag mest av alla under mitt år!

Det har blivit några utgångar också och jag fick tummarna loss att handla på systemet för första gången i mitt liv! 

Ellen överraskade mig med biljetter till en musikal på Fredriksdalsteatern i Helsingborg som en försenad födelsedagspresent och julklapp. Först picknick och sen en riktigt rolig föreställning!

Jag har gått på mysiga gator i min blivande studentstad - Lund. 

Smulan verkar trivas bland sina nya amerikanska kompisar.

Jag, Ellen och Wille åkte upp till älskade Båstad igen på för att gå på Diggiloo.

Här med Linda Bengtzing...

...och här med grymma Per Andersson.

Det var Pridefestival och vi gick med i paradtåget genom Malmös gator.

Vi har varit barnvakter till min supergoa, supersöta brorsdotter. Som hon har vuxit!

Matade de hungriga ankorna i Pildammsparken.

Igår spenderade jag dagen på en hundutställning i Ronneby tillsammans med mina föräldrar.

Ofelia, 10 år gammal, blev BIR (bäst i rasen) och BIR Veteran men gick inte vidare i grupperna. För 8 år sedan blev hon BIS 4a (best in show) på samma utställning! 

 

Som sagt, varje dag är ett äventyr och jag försöker ta vara på att bara vara ledig. Jag sover ut om morgnarna utan att väckas av barnskrik och det är underbart! Om 2 veckor börjar skolan och innan dess ska jag försöka lägga upp lite bilder från resemånaden. 
Kramar

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas